Information, föreläsningar
och konsultuppdrag

Varumärkesinformation

Kortinfo
Short info (in english)
3-3 ger fler poäng än 5-2
Frågor & svar

Länkade artiklar
- svenska
- utländska

Deltid, Extradagar,
Förtroendetid, Mersemester,
OB, Ständig Natt - Natt 1/3
och Önskeschema

Uppsatser
Utvärderingar/rapporter

Dagnummerstandard i 3-3
Kortfakta

3-3 i politiken

Anförande 2000
Motion 1997

Start sidan


Anförande om 3-3-systemet®


Anförande kl. 17.10–17.45 vid kommunfullmäktiges i Lindesberg sammanträde 17 april 2000. Utskrift från bandad radioutsändning.

Inledning

Jag heter Sune Nygren och är företagare här i Lindesberg, men jag är också pappa till – eller upphovsman till – ett annorlunda arbetstidssystem, 3-3 systemet.

Jag tackar för inbjudan och noterar att det är LOD:s motion som ligger bakom att jag är här idag.

30 minuter har jag på mig och det är lite kort. Det brukar ta en och en halv timme med frågor. Men det är ju också ganska känt här i Lindesberg – i vilket fall är det mest känt i Lindesberg av alla ställen eftersom det är verklighet här.

Jag ska göra ett försök att spegla detta. Det blir korta brottstycken. Jag har valt att göra det i sju punkter. Punkt 1 är: Vad är 3-3 systemet? 2: Varför 3-3 systemet? 3: Problemen med 3-3 systemet. 4: Vad har hänt? 5: Vad har inte hänt? 6: Vad händer nu? 7: Vad kommer att hända?

Jag kommer inte att läsa innantill i något färdigt manus utan jag utgår från några stolpar. Jag använder inga OH-bilder – bilder tar tid och vi har kort om tid. Jag lämnar heller inga papper när jag går – istället lämnar jag telefonnummer och e-postadress så att dom som är intresserade kan kontakta mig så skickar jag mer information.

Ja – Göran Karlsson [s-ledamot] frågade här före mötet: ”Jobbar du själv i 3-3 systemet?” Svaret är nej. Jag tillverkar och säljer ett stativ för byggare. Dom här byggarna finns inte på plats på lördagar och söndagar så det går inte.
 

1.  Vad är 3-3 systemet?

Ja – jag menar att det är ett nytt sätt att organisera arbetet – som möjliggör en arbetstidsförkortning  på 15% - att jämföra med 6-timmarsdagen som ju är en 25%-ig arbetstidsförkortning. Den är väl lite ute ur leken nu efter Inger Segelströms rapport.

3-3 systemet innebär att
- verksamheten är igång veckans alla 7 dagar
- att man är på jobbet 3 dagar och är ledig 3 dagar
- 20 extradagar ligger i systemet och dom använder man vid arbetstoppar eller för att täcka upp vid frånvaro. Eller för utbildning – för lärande i arbetslivet.

Det här ger då 180 dagar på jobbet. Och då jobbar man lite längre dagar än idag – en halvtimme längre – alltså 8,5 timmar. Man jobbar färre dagar – men lite längre. Idag gör man 225 dagar a 8 timmar när man jobbar i 5-2 systemet.

Det här med 5-2 måste jag kanske förklara. Vi som jobbar vanlig dagtid måndag till fredag jobbar i 5-2 systemet.

Det här låter ju som fotbollsresultat. Och jag hävdar att 3-3 ger fler poäng än 5-2.

3-3 systemet är inte i första hand ett nytt schema för dom som jobbar obekvämt och/eller oregelbundet. Det kan vara det – det kan bli ett mycket bättre schema i 3-3 systemet.

Utan dom jag skjuter på i första hand är 5-2:arna.

I systemet ingår också 10 heliga helgdagar.

Det här fungerar så att det blir en 6-dagarscykel – och i 7-dagarsveckan så backar det hela tiden med en veckodag. På 6 veckor har man gått runt och jobbat lika många måndagar, tisdagar och onsdagar – och även lördagar och söndagar. Så det blir rättvist på det sättet.

Jag går inte in på fler detaljer nu. Jag skickar om ni hör av er.

Jag vill bara nämna att många tycker att semestern blir spännande. I systemet finns 18 semesterdagar. Under 5 veckor skulle man ha jobbat noga räknat 17,5 dagar, alltså hälften av 35 dagar. Jag rundar av till 18. Om man då tar 3 av dessa 18 semesterdagar så får man en sammanhängande ledighet på 9 dagar. Det innebär att om man splittrar semestern och bara tar ut den i 3-dagarsperioder så får man sammanhängande ledigheter på totalt 54 dagar.

Det här innebär en ny definition på begreppet obekväm arbetstid. Kvällar, nätter och storhelger är fortfarande obekväm arbetstid – men inte vanliga lördagar och söndagar på dagtid.

Jag brukar gå tillbaka till min uppväxt – jag växte upp i Borlänge på 50-talet. Då var söndan helig! Mina föräldrar kom hem från jobbet klockan 13 på lördagarna och jag hade gått i skolan till lunch. Man stillade sig framåt lördagskvällen  och sen var söndan helig. Ingenting skedde före högmässans slut.

Men det var då – vi lever inte i den världen idag.

Man kan säga att då var söndagsarbete obekvämt.

Det här lever lite kvar än. Vi som är P1-lyssnare vet ju att klockan 18 på lördagar så är det helgsmål – en stunds stillhet inför helgen.

Så knuten här är OB-tilläggen lördag och söndag dagtid – och kunde man, med ett sånt här Alexanderhugg, lösa den gordiska knuten – alltså helt enkelt ta bort dom – då skulle det bli väldigt spännande.

Det finns en ekonomisk teori bakom detta. Den blir då att priset på arbete är för högt lördag och söndag. Detta på grund av OB-tillägget. Det finns ett behov av arbete – men efterfrågan saknas på grund av det höga priset.

Arbetsgivarna efterfrågar inte arbete lördag-söndag därför att priset är för högt.

Jag märker det här så väl nu. Det är ju två frisörer, varav den ena är min hustru, som har arbetat i 3-3 systemet sedan två år – jag återkommer till det. Dom är ensamföretagare och har inga anställda – men dom har kolleger med anställda som är mycket intresserade av det här. Nu är det så att frisöravtalet, som går under Handels, föreskriver 100% påslag från lördag klockan 13 och hela söndan. Dom kan inte gå in i det här utan att omförhandla avtalet med facket. Alltså – priset på arbete är för högt.

Jag avslutar den här första punkten om vad 3-3 systemet är med en korrespondens med Laila Bjurling som är en av våra tunga riksdagsledamöter när det gäller arbetstidsfrågor. Jag kommer att läsa innantill, dels ur hennes brev och dels ur mitt brev. Varför? Jo därför att det hon skriver är så typiskt för hur många ser på det här.

Laila satt ordförande i arbetstidskommittén som lämnade sitt slutbetänkande 96. Sören Gunnarsson satt också med i den kommittén. Hon tog över som ordförande efter Ulrica Messing, som ju blev statsråd. Laila har också suttit med i Inger Segelströms grupp som nu har utrett för och emot arbetstidsförkortning. Gruppen tillsattes av Mona Sahlin i januari 99.

Laila skriver så här 99.04.15 – alltså ganska precis ett år sedan – och nu läser jag innantill:

”Personligen tycker jag dina idéer är spännande och det är också mycket intressant att ta del av de erfarenheter som redan finns av systemet. Däremot tror jag inte samhället i stort är mentalt färdigt för en sådan arbetstidsreform. Mentalt föreställer sig nog de flesta människor att lördagar och söndagar är lediga dagar. Vi vet att verkligheten inte ser sådan ut.

Jag har pratat med Inger Segelström, Arbetslivsinstitutet m.fl. om systemet, eftersom jag tycker att tankarna är nya och fria. Det är ett system som skulle kunna vara intressant för alla verksamheter  som har verksamhet 24 timmar om dygnet och varje dag i veckan. Vi får se om arbetsgruppen för arbetstidsfrågorna kommer att ta med ditt system som ett exempel på nytänkande. I dagsläget har jag ingen aning om hur vår slutprodukt kommer att se ut.”

Jag svarar så här i ett brev – och bakgrunden här är att Inger Segelström och jag möttes i ett radioprogram påskafton 99 då även en av frisörerna deltog. Och nu läser jag innantill igen:

”Inger Segelström sa i radion på påskafton: ’…vad den arbetsgruppen ska göra är att vi ska försöka ge någon slags vision om hur vi vill leva på 2000-talet, och det är inte alls säkert att vi vill organisera våra liv på samma sätt som vi gjort under 1900-talet…’

Utifrån detta är det mindre intressant att spekulera om det mentala tillståndet idag. Det enda man med säkerhet kan säga är att det förändras snabbt. Jag upplever en stor skillnad på dom tre år som gått sedan du kommenterade 3-3 systemet i P1:s Studio Ett.

3-3 systemet är en vision för 2000-talet och är i första hand tänkt för 5-2:arna som skapar de stora kostnaderna. Den tredjedel som idag jobbar obekvämt skapar inga toppar och flaskhalsar utan borde kompenseras med en rejäl skatterabatt. Dom saknar till exempel barnomsorg och kollektivtrafik lördagar och söndagar!

Det svåra är inte att acceptera nya idéer. Det är överge dom gamla. Jag hoppas att ni i arbetsgruppen förmår lyfta blicken över horisonten.”

Så – då släpper jag den första punkten om vad 3-3 systemet är.

2. Varför 3-3 systemet?

Punkten två heter varför 3-3 – men man kan lika gärna fråga varför 5-2.

Och nu citerar jag igen ur ett följebrev. Jag får många förfrågningar nu – det har dragit till ordentligt den här vintern. Jag skickar information över hela landet och jag har ett följebrev i vilket jag sticker ut hakan och skriver bland annat:

”På obekväm tid arbetar cirka 1/3. De 2/3 som arbetar ’bekvämt’ i 5-2 systemet skapar dyra toppar, stress och onödiga kostnader. I ett kapitalintensivt  samhälle har veckosluten ett mycket högt pris eftersom gjorda investeringar inte utnyttjas 30% av tiden. Vid övergång till 3-3 systemet ökar drifttiden med 50%. I många fall kan investeringar halveras.

Arbetstiderna styr våra liv. Det är dags att lämna 5-2 systemet och gå in i ett nytt som är anpassat till det moderna samhället och framtidens arbetsmarknad. Att vara låst till ett, i det här sammanhanget, otidsenligt veckosystem är inte klokt.”

Det är så jag ser på saken. Och det handlar ju ytterst om ekonomi – som allt. Men för mig har ekonomi den här ursprungliga betydelsen som jag lärde mig redan i realskolan. Oikonomia – grekiskan. Hushållning betyder det. Man springer ekonomiskt och man kör ekonomiskt – det handlar ju om att använda så lite resurser som möjligt för att nå ett bestämt mål.

Man frågar mig ibland vad det här skulle vara värt i pengar att gå över till 3-3 systemet. Och jag är väl inte skickad att räkna på det – men jag har i alla fall tankar.

Man sänker resursförbrukningen – alltså kostnaderna – genom att gå över från 5-2 till 3-3. Jag kan bara försöka uttala mig om storleksordningen. Det är inte en miljard per år. Det är inte tiomiljarder per år. Det är heller inte tusen miljarder per år. Utan det ligger någonstans i storleksordningen ett hundra miljarder per år om vi går över från 5-2 till 3-3 systemet.

Om man jämför med den arbetstidsförkortning som har diskuterats under lång tid – alltså 6-timmarsdagen – då handlar det om mer pengar. Den är kostnadsberäknad till ungefär 150 miljarder. Jag har sett tre av varandra oberoende uträkningar.

Och sen kommer ju hela den här biten med stress, arbetsskador och långtidssjukskrivningar. Det har ju ökat kraftigt de senaste åren.

Så 6-timmarsdagen – menar jag – det vore det värsta vi kan ge oss in på. Annat än för småbarnsföräldrar. Men dom har redan den rätten. Felet är ju att dom inte får ekonomisk kompensation. Naturligtvis ska man ha kortare arbetsdag när man har små barn.

Ja – det var någonting om varför 3-3. Jag tar några exempel till. Jag har en liten lista här – en liten kortpresentation och jag tar några exempel ur den.

Att drifttiden ökar med 50% - det har jag redan nämnt. I stället för 5 x 8 timmar, alltså 40, så går man upp på 7 x 8,5 – noga räknat 59,5 timmar – säg 60 timmar.

Jag påstår att produktiviteten ökar. Man gör mer per arbetstimme – eller arbetsdag – under tre dagar än under fem.

Effektbehovet. Jag tar ut lite vidare svängar här. I min motion till s-kongressen – jag återkommer till den – pekade jag på att vi skulle minska effektbehovet, alltså behovet av el. Inte elenergi – vi skulle förbruka lika mycket energi – men vi skulle kapa topparna. Så jag påstår helt frankt att man kan ställa av några kärnkraftverk utan att bygga ut för ny vattenkraft eller naturgas – för det är topparna vi har problem med och som vi måste bygga för.

Rörlighet vill jag peka på. Jag hävdar att det blir betydligt intressantare att pendla i 3-3 systemet än det är i 5-2 systemet. Man har alltså tre arbetsdagar på annan ort. Om man åker första morgonen och kommer hem sista kvällen så har man två övernattningar. Många byggare organiserar sitt jobb så idag. Dom jobbar lite längre dagar – men färre.

Lärande i arbetslivet har ju kommit upp på bordet ordentligt – och många tycker att det här med dom 20 extradagarna är mycket intressant ur den aspekten. Man kan gå på kurs, fortbilda sig eller kompetensutvecklas utan att störa produktionen.

Och man går ner från 225 arbetsdagar till 180. Det betyder att 45 dagars res- och ställtid försvinner. Om det är två timmar per dag så blir det 90 timmar per år – alltså drygt två arbetsveckor.

Ja – detta om detta. Tiden lider. Jag släpper punkten varför 3-3. Jag skulle kunna ge fler argument nu – men om ni är intresserade så hör ni av er.
 

3.  Problemen med 3-3 systemet.

Ja – ibland tror jag att det här är för banalt. Det är enkelt. Dom som har jobbat obekvämt, oregelbundet, skiftgång har sällan problem med det här – även om dom också tycker att det verkar lite udda. Dom som bara har jobbat 5-2 har i regel väldigt svårt att köpa det.

Ett problem, tror jag, är att jag i första hand skjuter på 5-2:arna – alltså dom som tror sig vara privilegierade.  Det är inte fint nog att jobba skift eller obekvämt. Det är min bestämda uppfattning – jag har själv jobbat skift. Men det är inget privilegium att trängas. Problemet med 5-2:arna är ju att vi gör allting samtidigt. Vi jobbar samtidigt, vi åker till och från jobbet samtidigt och vi är lediga samtidigt. Det är det som skapar topparna överallt – i trafiken, på turistanläggningarna. 5-2 systemet är inte designat för dagens och morgondagens samhälle.

Ett annat problem är den här mentala söndagströskeln, som jag kallar den. Den tar tid att komma över.

Ett annat problem är att många tycker att det här verkar bra, men inte för oss. Det är nog bra där och det är nog bra hos dom och kanske även där – men hos oss är det inte bra.

Sen kommer ju idén från en privatperson – utan några som helst resurser – och det är ju ett problem i sig.

Lång inkubationstid! Det tog mig 17 år att övertyga den förste. Han var – och är fortfarande – byggare. Han tyckte sig ha goda skäl att vara skeptisk. Byggandet skulle ju halveras. Alltså 5-2 byggandet – skolor, barnomsorg och fabriker som går 5-2 idag. Som byggare gillade han inte alls att det skulle byggas mindre. Men till slut kom han till insikten att det vi ägnar oss åt  i 5-2 systemet är ett ofantligt slöseri när det står tomt.

Sen upplever jag ibland att det inte är så gott om fantasi och visionärt tänkande. Och det spelar ingen roll om det är professorer eller riksdagsmän eller ministrar – eller andra som både har betalt för att hålla på med sånt här och borde tänka lite fritt. Det finns få undantag. Jag tänkte efter nu på eftermiddan – vilka har tagit till sig det här spontant? Alltså när dom hörde det första gången. Det är möjligt att det är fler – men jag kunde bara komma på två.

Den ena sitter här – Arnold Bengtsson [s-kommunalråd]. Han hörde mig i radio våren 96, ringde en kväll och sa: ”Gratulerar, jag tror du har slagit huvet på spiken.” Den andra är Kerstin Bäck, stå-upp komikern från Borlänge som föreläser om manligt och kvinnligt. Och det är väl typiskt att båda har erfarenhet av obekväm arbetstid.

Då släpper jag den här punkten och tar lite kort om vad som har hänt.
 

4. Vad har hänt?

78 fick jag idén – och om jag säger så här; man log milt överseende och ville hellre prata om någonting annat. Och jag förstår dom – det var inte såna tider då.

95 hade jag övertygat den förste. Han blev mitt bollplank. Den vintern satte vi oss och jobbade fram ett förslag. Det var färdigt våren 96.

Jag hörde att dom hade problem ute på LIAB. På en avdelning hann dom inte med på dagtid. Jag ringde ut till Karl-Åke Grönlund, dåvarande VD:n, och berättade om 3-3 systemet. Det här var i februari 96. Karl-Åke tyckte det lät intressant så han bjöd ut mig vid två tillfällen. Det var folk med från både produktion och fack. Dom var beredda att prova på den här avdelningen. Där hann man alltså inte med på dagtid – företagsledningen ville att man skulle jobba tvåskift, förmiddag – eftermiddag, men man ville inte.

Det var rätt så långt gånget – men det stupade bland annat på brist på barnomsorg. Några var ensamstående och behövde barnomsorg och kunde inte lösa det lördag- söndag. Hade det gått så kanske LIAB hade varit först att prova 3-3 systemet redan våren 96.

Våren 96 hamnade jag också i radio av en slump. Och så var en mediakarusell igång. Jag satt med i tre radioprogram samma vecka i maj. Det var minst sagt omtumlande. Bergslagsposten skrev också en artikel redan då.

97 blev det motion till s-kongressen i Sundsvall. Det var på uppmaning av Arnold Bengtsson som jag skrev motionen. Jag återkommer till den.

98 hände det viktigaste hittills i den här frågan. I april 98 var det två frisörer som startade i 3-3 systemet. Dom har nu kört i precis två år. Den ena är min hustru och hon har, som så många andra genom åren, sagt: ”Du kan sluta med dom där fantasierna – det där blir i alla fall ingenting”. Men hon blir den som börjar. Tillsammans med en kollega så arbetar hon så här.

Dom delar lokalen i tiden. Dom har minskat sin arbetstid. Dom har sänkt sina kostnader. Dom har ökat sin omsättning. Dom har ökat servicegrad och tillgänglighet. Och – framförallt – dom mår mycket bättre. Dom har jobbat som frisörer i många år och frisörjobbet är tufft – det är mycket tufft. Dom kommer aldrig att gå tillbaka till 5-2 systemet igen.

Det är det här som har gjort att 3-3 systemet är väl känt i Lindesberg. Deras kunder har ju satt sig in i saken.

I januari 99 ringde man från lasarettet och ville ha information. Jag har nu varit där vid fem tillfällen och berättat om 3-3 systemet.

Hösten 99 visade det sig att Folktandvården, hemtjänsten i Vedevåg, ALMI i Örebro och några andra var intresserade.

Tidningar. Bergslagsposten har följt det här intresserat. Dom har skrivit ett antal artiklar om saken – bland annat när frisörerna startade och när dom firade ettårsjubileum – och även i höstas när Folktandvården visade intresse.

Men sen hösten 99 har det dragit till ordentligt. I tur och ordning skrev LO-tidningen, tidningen Arbetarskydd – som är Arbetarskyddsverkets officiella husorgan – och dom ser ju på saken ur arbetsmiljösynpunkt samt Kommunal Ekonomi, som tittar på det med ekonomögon.

Sen kom den stora överraskningen. Hade någon sagt för ett halvår sen att SAF-tidningen skulle skriva om 3-3 systemet så hade jag avfärdat det som ett skämt. Jag har varit i kontakt med SAF-representanter i utredningar genom åren – och dom har varit kalla. Men det är alltså ett helt uppslag – hela mittuppslaget i nummer 9 den 17 mars.

Malin Ullgren på Expressen hade läst SAF-tidningen, ringde och gjorde en telefonintervju, och dagen efter presenterades 3-3 systemet på en helsida. Det senaste som skrivits var i Greger Nilssons ledare i Metalltidningen Oss Emellan.

Och – vad gäller skriftlig publicitet – så åkte det med i Inger Segelströms rapport ”Kortare arbetstid – för och emot” som ett exempel på nytänkande. Helt otippat! Och det är roligt. Jag trodde inte på det förrän jag fick se det i verkligheten. Inger har sagt att 3-3 systemet är för omvälvande.

Jag har suttit med i tio radioprogram. Det här är 14:de gången jag informerar. Den senaste var på Metalls länskonferens för tre veckor sen.

Många följer det här intresserat. Forskare, politiker och andra. Jag nämner några stycken.

Först en som har anknytning hit. Clas Olsson är direktör på Kommunförbundet. Han tycker det här är klart intressant. Jag har frågat honom om hur mycket vi i Lindesberg skulle kunna sänka skatten om vi går över till 3-3 systemet. ”Ja,” säger han, ”säg att det går jämnt ut. Personalkostnaden  är en stor del i kommunerna – cirka 60-70% och sen har man ju äldreomsorgen där man inte kan halvera lokaler och utrustning och på så sätt ta hem kapitalkostnader. Men om det går jämnt ut i kommunen så har ni ju alla andra fördelar med 3-3 systemet.”

Marie-Louise Forsberg-Fransson, ett av våra landstingsråd, är mycket intresserad. Hon tycker det går väldigt långsamt på lasarettet – och jag tycker istället att det går rasande fort. När man har hållit på med en idé i över 20 år och så händer det en massa på ett år då tycker man att det går fantastiskt fort.

Vid Karlstads universitet skriver tre kvinnliga studenter en D-uppsats om 3-3 systemet.

Per-Erik Ellström, som är professor vid Linköpings universitet, tycker att dom tjugo extradagarna är mycket intressanta. Han jobbar med lärande i arbetslivet.

Jag släpper den här punkten. Tiden lider.
 

5. Vad har inte hänt?

Ja, eftersom ni är politiker så tänker jag berätta två saker.

3-3 systemet blev motion till s-kongressen 97 i Sundsvall. Jag föreslog att man skulle utreda saken – titta närmare på för- och nackdelar som jag skrev i att-satsen. Partistyrelsen yrkade på avslag – men det blev bus om det på kongressen. Marko Lepistö, som var vårt ombud härifrån, gick upp och talade för det här – och Ulrica Messing, som var föredragande, backade. Hon tog tillbaka avslagsyrkandet och sa: ”Detta ska utredas av Arbetslivsinstitutet och därmed ska motionen anses vara besvarad”. Det har icke skett. Det här var hösten 97. En sak som inte har hänt.

Jag vill också berätta en annan sak lite kort. Redan hösten 95 tog jag kontakt med en av våra riksdagsledamöter i länet. Jag faxade och skrev så här: ”Ber dig ringa vid tillfälle. Jag har ett spörsmål som jag vill prata med dig om”. Det här var i september 95. Då hade jag fortfarande inte övertygat den här byggaren. Jag fick inget svar. I mars 96 skickade jag ett nytt fax: ”Jag har en idé om en arbetstidsförkortning som löser flera problem. Ber dig ringa”.  Ingen reaktion. En månad senare skickade jag samma fax med nytt datum. Ingen reaktion. I maj 96 skickade jag det fjärde faxet. Jag har fortfarande inte haft kontakt med den riksdagsledamoten. Så kan det bli.

Jag släpper den punkten.
 

6. Vad händer nu?

Ja – jag har inte koll på allt. I och med att det har fått så pass stor spridning på riksplanet så vet jag inte riktigt allt vad som händer – men det kommer nu förfrågningar från hela landet, både telefonsamtal, e-post och brev.

Jag vet att lasarettet funderar, att Folktandvården funderar – och även primärvården. Olle Bingerud är primärvårdschef på Landstinget – och han och hans personalchef Evy Carlsson tycker att detta är intressant. Vi får se vad som händer. Nu hör det till saken att ett skäl till att man sökt sig till vårdcentralen är att man inte vill jobba lördag-söndag och det kan ju vara ett problem.

Så sent som i torsdags ringde en man från Jönköping. ”Vi svetsar med laser. Vi hinner inte med. Vi jobbar måndag-fredag och nu går vi treskift dygnet runt”.  Han hade läst om 3-3 systemet i Expressen och ville ha mer information. Jag skickade. Igår söndag ringde han igen för han skulle ha ett möte med sin produktionschef i dag. Dom kör alltså dygnet runt söndag kväll – fredag lunch. Sen står den här dyra laserutrustningen still från fredag lunch till söndag kväll. Man kan undra vad dom tänker på.

På onsdag ska jag till Gruppboendet på Hagaberg. Dom hade tänkt gå hit och lyssna men  ringde häromdan och frågade om jag kunde komma upp och berätta i stället. Så jag ska dit klockan 10 på onsdag.

Hemtjänsten i Vedevåg och Storå startar med all sannolikhet  i höst. Anders Ceder [socialnämndens ordf.] vet mer om det här. Jag har hjälpt dom att snickra på ett nytt schema.

Detta om vad som händer nu.
 

7. Vad kommer att hända?

Jag tror att under år 2000 så startar hemtjänsten i Vedevåg och uppe i Storå. Under 2001 så tror jag att Folktandvården, en vårdcentral och en bilfirma i Örebro startar. Och hösten 2002 så tror jag att en gymnasiefriskola i Stockholm eller Göteborg startar.

Skolan är lite spännande för här finns det ett delikat problem. Det finns nämligen inget sommarlov i 3-3 systemet. Så jag får ofta frågan om vad lärarna tycker om det. Och jag tror att dom som är lärare för att dom vill vara lärare kommer att ställa upp på det här. Dom som är lärare för att det finns sommarlov kommer naturligtvis inte att gilla det.

En mycket rolig och spännande sak är att Arbetets museum i Norrköping har en utställning som invigs den 20 maj. Den heter ”Visionen om det goda arbetet”. Förberedelserna för det här har pågått ända sedan i höstas men jag har inte vågat säga någonting om saken förrän nu när det är slutgiltigt klart. Man ska presentera några visionärer och deras visioner om det goda arbetet i framtiden och jag är en av visionärerna. Så i den utställningen, som kommer att stå i två år, kommer 3-3 idén att presenteras. Den 20 maj är det vernissage och invigningsfest.

I augusti ska jag föreläsa på en konferens i Stockholm, ”Individ- och verksamhetsanpassad arbetstid”. Det blir första gången jag får betalt för att berätta om 3-3 systemet. Hittills har det skett på fritidskontot och helt ideellt.

Avslutningsvis då. Vad gäller Lindesbergs kommun så får man ju även här använda fantasihålet. Christer Hultgrens motion idag  efterlyser en effektivare användning av resurser. Det finns även andra motioner i samma anda. Och det är ju vad ni kämpar med hela tiden – att få ut så mycket som möjligt med insats av så lite resurser som möjligt.

Och det är ju bara att tänka på Hagabergsskolan. I 3-3 systemet kan den byggas hälften så stor. Brotorpsskolan skulle naturligtvis ta emot dubbelt så många elever. Lindeskolan kan vara hälften så stor – inte idrottshallen – men allt annat. Och det är klart att man minskar kostnader då. Sen är det bara att använda fantasin.

Ja – med detta så tackar jag för mig och hoppas att jag höll mig inom dom 30 minuterna.