Text och foto: Catarina Berggrén

Anställda i Norrtälje och Täby är mycket entusiastiska. Energin i rummet går nästan att ta på när vi träffar personalen. Några av de vårdbiträden och undersköterskor vi talar med arbetar i det sjukhemsliknande boendet Roslagens sjukhus (allmänt kallat "Ros") i Norrtälje kommun, andra hittar vi i Storstugans öppna hemtjänst i Täby kommun. En vanlig kommentar under intervjuerna är att de anställda ganska ofta längtar tillbaka till arbetet efter sin tredagarsledighet.

Trots att man inte är ledig tre dagar i sträck under hela året upplever kvinnorna vi talar med att de är mycket mer utvilade än tidigare.

På Ros i Norrtälje besöker vi en demensenhet. Avdelning 4 utgörs av tre långa korridorer, tre så kallade vingar där 3–3-systemet har införts på vinge 4c. Mycket sol flödar in i "vardagsrummet" genom stora fönster till en omfångsrik och grön balkong. Det är snart tid för lunch. Ett av vårdbiträdena, Ingrid Ruke, avslöjar att till och med hennes hund har börjat må bättre tack vare 3–3-systemet.

– Ja, hunden får numera gå mer än bara runt kvarteret – och jag orkar vara mer med mitt barnbarn eftersom jag känner mig mycket piggare.

Undersköterskan Anki Koert tycker inte att det längre känns som om hon arbetar heltid och hon säger att hon klarar av arbetet bättre.

– Ibland kan det vara påfrestande med ljudet av boende som periodvis ropar mycket, men det känns inte längre jobbigt, säger hon. Jag tycker underligt nog också att alla boende är mycket gulligare numera!

– Det är ni i personalen som blivit gulligare, svarar avdelningschefen Annegret Norgren och ler stort.

Vårdbiträdet Kerstin Torsson skrattar också och säger att hon hämtar mycket kraft i naturen.

– Jag och maken har gjort fler och längre skogspromenader sedan jag gick över till 3–3-systemet och även mina barnbarn har fått en mer utvilad farmor, säger hon bestämt.

Kerstin Torsson har synpunkter på det faktum att befintlig personal hoppar in på korta sjukvikariat numera.

– Det underlättar verkligen med vana sjukvikarier, säger hon.

Annegret Norgren vet hur de anställdas privatliv ter sig och har koll på hur många av de 15 extra arbetsdagarna som var och en har utnyttjat. Utifrån denna kunskap väljer hon vem hon ska ringa och fråga om inhoppet som vikarie.

– Man har förstås rätt att säga nej om man inte kan jobba just då, men jag måste säga att alla i gruppen är solidariska med varandra och verksamheten och ställer för det mesta upp när jag ringer, säger hon.

Anki Koert inflikar att 3–3-systemet inte är någon mirakelkur för en avdelning där det finns slitningar i personalgruppen.

– Man löser inga problem bara därför att man inför 3–3-systemet, säger hon. Om någon alltid vore borta en dag då och då skulle det ju inte vara roligt för övriga.

De fyra kvinnorna tror att en förutsättning för att införa 3–3-systemet är att personalgruppen är ganska sammanhållen. Finns det då inga nackdelar med systemet?

– Jo, för dem som är ensamstående med småbarn utan barnomsorg går det förstås inte, säger Anki Koert.

Hon har själv tre barn men en make som enbart arbetar vardagar. Han knorrar ibland och tycker att hon alltid jobbar på helgerna. Tidigare arbetade Anki Koert stadigt två helger i månaden, övriga var hon helt ledig. Numera kan flera veckoslut vara berörda av arbetet. Kanske arbetar hon till sent på fredagskvällen men är ledig lördag och söndag, eller också arbetar hon kanske både fredags- och lördagskvällen, eller enbart under söndagen.

Så hon kanske byter tillbaka till det gamla schemat för makens skull?

– Aldrig i livet! Jag är så mycket piggare numera – vilket han också märker.

Önskan att vara ledig på helgerna har gjort att några personer på 4c valt att stå utanför 3–3-systemet.

– Jag tycker att det alltid måste finnas utrymme för andra önskemål, säger Annegret Norgren.

En förändring som hon önskar se under de kommande året är att ob-tillägget för helgerna blir inbakat i grundlönen. Det skulle underlätta för henne när hon räknar ihop alla arbetslistor. Annars ser hon på 3–3-systemet som ett framtidsschema.

– Jag är djupt oroad inför framtiden och hur vi ska kunna rekrytera anställda, men tror att det blir lättare att locka dem tack vare 3–3-systemet, säger hon.

På Ros löper tredagarsschemat hela året. Därigenom råkade exempelvis Ingrid Ruke bli uppsatt att arbeta på såväl jul som nyår och påsk, vilket hon tycker är lite tokigt. Det är något att åtgärda efter utvärderingen i höst!

På den öppna hemtjänstenheten Storstugan, i Täby kommun, har de redan tänkt på detta med storhelgerna. Där har sex dagar brutits ut ur schemat för varje storhelg. Under det första verksamhetsåret med 3–3-systemet har man tillsammans kommit överens om att var och en ska anteckna sig för tre av de sex dagarna kring respektive storhelg. Det blev inga problem visade det sig, för alla anställda hade olika önskemål så att schemat för dessa helger lätt täcktes.

En av dem som har Storstugan som bas i sitt hemtjänstjobb är undersköterskan Agneta Lilius. Hon har make och i södra Sverige bor hennes vuxna barn samt ett barnbarn och ytterligare ett är på väg.

– Jag kan ju faktiskt ta ut ett par semesterdagar då och då i anslutning till min tredagarsledighet så att jag får tid att resa ned till dem. På så sätt kan jag lära känna även det nya lilla barnbarnet, säger hon.

Agnetas make är helt tillfreds med att hon är piggare och gladare trots att hon arbetar delar av helger oftare.

– Den enda nackdelen är att jag ibland är lite vilsen när det gäller tiden, eftersom vardagar och veckoslut känns likadana för mig, säger Agneta Lilius.

Hon arbetade först i flera år som läkarsekreterare innan hon övergick till hemtjänsten. Redan från början när 3–3-systemet infördes kunde Agneta Lilius slappna av under sina tredagarsledigheter. Många har annars upplevt att det har tagit tid för dem att vänja sig vid den långa ledigheten, att man alltid är ledig tre dagar istället för två. De har känt att de varit tvungna att hinna med så mycket under ledigheten och därför varit lika trötta som tidigare när de kommit tillbaka efter sin ledighet.

– Jag har inte alls känt av några "måsten" utan kunnat vila mig som det är tänkt, säger Agneta Lilius.

Vårdbiträdet Anna Eliasson håller med. Hon har ett vikariat sedan ett halvår på Storstugan och har jobbat flera somrar som vikarie på andra ställen inom hemtjänsten.

– Jag har inte läst så många böcker på länge som sedan jag började här. Tredagarsledigheten inbjuder till sträckläsning!

Områdeschefen Linda Hertzman säger att den enda svårigheten för henne är att se till så att hon får träffa alla samtidigt. Arbetsplatsmötena ingår i det som i Täby kallas förtroendetid i 3–3-systemet. Utöver de 15 extra dagarna läggs i Täby på 219 timmar sådan tid – en stor del består av friskvård och kompetensutveckling i form av olika kurser. I dessa 219 timmar ingår möten och planeringsdagar samt att personalen ska läsa viss kurslitteratur hemma.

– Därför kan man inte säga att vi är helt lediga under alla våra tredagarsledigheter, påpekar Agneta Lilius och Anna Eliasson.

Det var annars just den ledigheten som gjorde Storstugans anställda så förväntansfulla när de började med schemat i november 2001. Precis som på Ros i Norrtälje finns det ett par personer på Storstugan i Täby som hellre skulle velat ha kvar det gamla schemat med tanke på helgledigheterna. Men i Täby har alla i personalgruppen ändå beslutat sig för att ingå.

Två anställda tillkom till gruppen om 12 personer sedan schemat infördes. Det var nödvändigt för att det skulle kunna genomföras. Å andra sidan har antalet sommarvikarier kunnat minskas från sju till fem personer.

Går det då lika lätt i Täby att få personalen att hoppa in som vikarier?

– Ja, alla är väldigt ansvarsfulla i Storstugans personalgrupp och de jobbar mer när våra kunder är hemma från sin växelvård, säger Linda Hertzman.

Nu funderar Linda Hertzman och de anställda som bäst på om de kanske ska rycka loss 12 dagar under den kommande jul- och nyårshelgen och att alla får anteckna sig för sex av de dagarna. När personalen pusslar ihop det helgschemat finns inte kravet på att jobba tre dagar i följd utan var och en kan pussla som hon eller han vill, kanske jobba en dag, vara ledig två och jobba fem dagar och så vidare.

I Täby-enheten finns några få småbarnsföräldrar anställda, men de har ett sådant bra kontaktnät att 3–3-systemet fungerar även för dem.

Anna Eliasson, med sin bakgrund som flerårig sommarvikarie, tror att det är mycket tryggare för nya oerfarna vikarier att befintlig personal delvis täcker upp under semestern.

– Det finns då många fler ordinarie att fråga om man är osäker på något, säger hon.

Storstugan har inte gått med någon större ekonomisk vinst under detta första år med det nya schemat. Därtill har alltför många svåra förkylningar grasserat bland personalen.

Anna Eliasson anar att man som anställd kanske till och med går omkring lite väl småkrasslig om man är förkyld istället för att stanna hemma ordentligt.

– Det är ju så kort tid till tredagarsledigheten så det kan bli att man står ut med sin förkylning istället för att sjukskriva sig som man borde, säger Anna.

Trots att det inte blivit några kortsiktiga ekonomiska vinster för kommunen av det nya schemat är Linda Hertzman i Täby lika övertygad som Annegret Norgren i Norrtälje om att förslitningar förhindras på lång sikt tack vare 3–3-systemet,

– Det är lite väl tidigt att utvärdera detta tvåårsprojekt redan efter ett år, tycker Linda.

Från början var Storstugan på väg mot Järfällas modell med så kallad vi-tid, berättar hon:

Just återhämtningstiden i 3–3-systemet gjorde att vi valde detta istället, men då kände vi inte riktigt till att vi skulle få så mycket friskvård och kompetensutveckling på köpet!

• Såväl anställda som vårdtagare tycks bli gladare.

• Personalen är mer utvilad tack vare tredagarsledigheten och fysiskt friskare genom friskvården, vilket kan tänkas ge färre långa sjukskrivningar. Ingen långtidsstudie finns ännu eftersom schemat endast har testats sedan 1998.

• Verksamhetens toppar blir mindre ansträngande när fler fast anställda

och van personal träder in på semestervikariat och vid sjukdom.

• Vårdtagarna/kunderna får färre anställda att hålla reda på.

Artikeln stod i tidningen Äldreomsorg nr 4 2002